cookies

fredag 7 december 2012

Att göra skillnad?

Man går till jobbet varje dag. Undrar över vilken nytta man egentligen gör. Så möter man människor och funderar över hur de upplever mötet. Ibland känns det väldigt bra och ibland lite sisådär.

Idag träffade jag en människa som jag mött flera gånger under nästan ett års tid. Vi träffas inte för att ha kul utan för att vi behöver. Trots personens eländiga situation har vi trevligt och skrattar flera gånger under besöken. Vi pratar om vårdbehandlingar, otur, besvikelse och elände i nästan 1 timma varje gång. Vi avslutar alltid med en skön känsla i kroppen trots att situationen egentligen inte är särskilt kul.
Jag skriver "vi" därför att det är ett utbyte för oss båda och det fick jag bekräftelse på i dag när personen sa:
-Du är så bra. När jag kom hit första gången var jag så ledsen men du fick mig att skratta.

Samtidigt såg jag att tårarna började komma och då blev jag lika rörd och började svettas och jag blev lite ställd och obekväm men glad och VARM på samma gång. Typiskt svenskt. Hela eftermiddagen har jag sugit på karamellen och det är ju egentligen en fantastisk händelse, att få en annan människa att känna sig glad, om än en liten stund mitt i allt elände. Att göra skillnad i en liten mikro-del av en människas liv. Det var kanske tur att jag inte visste HUR ledsen personen faktiskt var vid första mötet för då kanske jag blivit lite rädd och inte riktigt varit mig själv heller.

Ikväll kommer jag somna med en bra känsla. Visst borde vi alla bli lite bättre på att berätta för varandra när vi gör bra saker. Jag är tacksam för att denna personen vågade berätta. Nästa gång är det min tur att lyfta någon annans självkänsla. Det är ju en sån skön känsla.

 Ett inlägg utan bild är tråkigt så därför får ni nu gissa vilken av figurerna som andas....(mormor har virkat Pokemon.....).
Fotograf: Elvira 7 år


Ha nu en skön helg allesammans.

1 kommentar:

Heimlaga sa...

Så fint du skrev! Visst är det en fantastisk förmån att i jobbet få möta människor, när det faktiskt bli MÖTEN mitt i sjukdom eller andra svårigheter, när livet kommer nära. Och vi glömmer bort det alldeles för ofta, när vi sugs med i stress och tidsbrist.