Jaha, det är bara att rätta sig in i ledet. Ni vet väl att det är mormor som bestämmer om husdjuren.
Hon har tack och lov sagt att hon tar hand om dom ifall barnen tröttnar. Bra.
Följande dialog kommer nu från hallen där barnen håller på att klä sig för att gå ut och hoppa studsmatta:
Elvria:
-Hanna, vi får inte svära åt mamma eller pappa eller varandra om vi ska få ha marsvinen hemma.
-Nähä, varför då, svarar Hanna.
-Jo, för om vi svär kommer mamma lämna tillbaka marsvinen till mormor igen.
-Ojdå, då får vi komma ihåg det tills vi blir stora. Hoppas att vi kommer ihåg, svarar Hanna.
Elvira kontrar:
-Men dom kommer dö innan. Det dröjer 100 år innnan vi blir stora.
Sen slutade diskussion tvärt. Elvira sprang till toa för nöden tog över. Barn....så roliga dom är alltså
2 kommentarer:
Jag önskar mormor kunde ge mig ett marsvin..,
Helt underbart. Känslan av att framtiden är eeevighetslång och det totala oförståendet till vuxnas "tänk vad fort tiden går". Härligt.
Skicka en kommentar