cookies

söndag 20 april 2008

Regnbågens vantar



Vantar? Nu? Så här års? Hon har fått solsting.


Idag kan man verkligen känna så. Det har varit väldigt varmt utmed husväggen hela dagen. Superhärligt och inga vantar så långt ögat kunde nå mer än på mina stickor. Ja, kan ju vara kallt och komma tråkiga dagar fortfarande så ett par lagom varma vantar behöver min lilla vattkopps tjej. Dagisfröknarna gjorde långa ögon när maken var på inskolning och klädde på 1,5 åringen fingervantar. Kan tro det jag. Hur kul kan det vara att klä på en massa småbarn krångliga fingervantar. Ingen höjdare så nu gör jag ett par tumvantar i ull i stället. Ull är ju bra eftersom det värmer även om det blir blött. Vante nr 1 klar (ska bara prova så de passar och sen fästa trådarna).



Mönster: Ur boken "sticka till barnen" av Inger Fredholm

Garn: Restgarn från Östergötlands ullspinneri, färgen heter Mörk Karamell.

6 kommentarer:

Botilda sa...

Det gäller bara att få barnet att acceptera tumvantar. Inte alldeles enkelt hos oss i alla fall. Men ull måste ju vara det bästa materialet på vantar, just eftersom det värmer även om man blir blöt. Det blir lovikkavantar i familjen Sprallin nästa vinter!

á Yeliqa sa...

Härliga vantar. Jag letade vantar för fullt i morse då jag insåg att vinterhandskar håller på att vara för varma nu. Jag måste nog ta och fästa trådarna på vantarna jag stickade i ivintras samt sticka vantar i lite tunnare garn :)

Jes sa...

Vilka härliga vantar!

Anonym sa...

Botilda: Inatt var vi ute och körde bil för att få ungen att sova. Hon har inte fått den lindriga varianten av vattkoppor, stackaren. Nu har vi fått ta till klådstillande läkemedel efter två sömnlösa nätter orkar varken föräldrarna eller hon själv längre. Nu sover hon lugnt och klockar är bara 19.00. Inatt hade hon tumvantarna på sig och var glad för dom. Elvira fick lovikkavantar av en snäll hemlisvän och hon ÄLSKAR sina vantar. Så satsa på Lovikka nästa år!
/Klockarbarn

Anonym sa...

Alltså...hon hade vantarna på sig i bilen....
/Klockis

Anonym sa...

Å, stackars er! Hoppas ni kommer tidigt i säng också och får sova ut lite. Klen tröst kanske, men det går över. Och sen får man det, troligen, inte igen.
/Botilda