cookies

onsdag 22 augusti 2012

Att bryta ihop i 8 min och komma igen

Jag bryter ihop i 8 min över att min stora passion stickning inte fungerar för mig längre.
*sörjer stort*
Att gå och sukta i garnaffärer och klappa på garn är inte samma njutning nu.
*surar*
Alla garner och stickor som finns här, vad ska jag med dom till, tänker jag.
*blir deppig*
Mina händer och handleder klarar inte att hantera stickandets upprepande rörelser. De kära rörelser som lugnar och befriar. Klickande ljud från metallstickor som ger hjärnan tankefrihet och kreativitet på samma gång.
Det var då själva......*svordom*
Jag har vilat från stickandet under lång tid sen förra gången i julas då det började strula och tänkte att det nog bara var en tillfällighet att händerna börja bråka. Nu kan jag konstatera att det inte är värt den smärta som uppkommer eftersom det då påverkar alla mina vardagssysslor inkl jobb. Inte värt att sticka helt enkelt. Får låta sömnaden bli en lika stor passion men än så länge är den inte det. Det är inte lika lugnande och inte lika lätt att bära med sig.

Då har det gått nästan 8 min och deppandet börjar lida mot sitt slut. För att bryta ihop och vara ledsen över nåt man älskar men som inte kan fortsätta är ju en absolut nödvändighet. Att fastna i det "tänket" är däremot inte en nödvändighet. Nu ska händerna få vila från stickning på obestämd framtid och som tur är går det att sy på maskin för då gör ju den jobbet. Undvika att nåla för mycket bara.

Kanske lite längre fram om ett halvår eller så att det går att sticka ett par babytossor eller nåt litet. Jag ska inte se det som ett avslut så garnerna och stickorna får ligga kvar lite till.

Om ni nu har läst ända hit så tänkte jag fråga om det finns ett litet intresse av stickor. Jag har mer än dubbletter i de flesta små storlekarna.

6 kommentarer:

Pyssel på Torp sa...

Ooooh, jag kan inte föreställa mig den skräcken. Men sy är ju också fantastiskt roligt, heja dig! Du är fantastisk som inte låter det bryta ner dig och som tittar framåt i stället. Som sagt, heja dig!

Annan sa...

Jag gissar på att du inte kan virka heller då? Annars är ju det väldigt portabelt. Finns ergonomiska virknålar också. Men det känns sponant ännu svårare. Broderi kanske?
(sorgligt hursom)

Klockarbarn sa...

Annan: Det mesta som kräver finmotoriska rörelser är jobbiga när "skov" pågår sen har jag kunnat virka lite när värken har gått tillbaka. Man blir väldigt klumpig med händerna tyvärr. Svårt att trä nålar och att hålla smått med fingrarna. Det blir bättre snart igen som tur är.

hennihenni sa...

Vad trist för dig, hoppas du hittar något som du klarar av att göra som du också tycker är kul! Jag är säker på att du gör det så småningom...

Y sa...

usch så jobbigt för dej!

Jennie sa...

Åh stackars stackars dig som inte kan sticka!! Det hade krävts mer än 8 minuter för mig att acceptera det! Är själv sjuk i perioder (framför allt ryggproblem) och då är stickning nästan det enda jag kan ägna mig åt - vilken lycka i eländet!!

Jag hade också tänkt föreslå virkning eller broderi som alternativ, men det verkar ju inte heller vara någon hit. Vet att det inte alls är samma sak, men målning? Scrapbooking, smycken? Men det är ju förstås också finlir.

Skönt om du fixar att klippa och sy i alla fall. Och kram på dig!