Igår kväll skrattade jag så tårarna rann. Det var både med klump i halsen och befriande galet roligt. Det var så otroligt länge sen jag skrattade så lungorna vände ut och in på sig själva och jag fick hostande hämta andan. Det är inte var dag man skrattar så tårarna sprutar och judet från skrattet låter mer som en gurling. Men igår hände det.
......Mia Skäringer.......
Dyngkåt och hur helig som helst.
Gud vad igenkännande (ja delvis då) det är och vilken talang hon är. Kroppsspråk och ansiktsuttryck är underbart.Såg ni inte föreställningen på tv igår så missande ni nåt. Min man skrattade lika mycket som jag. Kanske inte på samma ställen alltid ......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar