Den här lilla har fyllt 3 år nu och ska ha kalas idag. Tiden rusar visst.
Nu är dagis igång igen på allvar. Barnen har tur att få flytta in i nya förskolelokaler, helt nybyggt. Det konstiga är att allt är grått, golv, väggar och tak. Inga färger!!!! Jo visst, kommunalgrått. Det känns väldigt konstigt och jag hoppas att det kommer upp färgglada tavlor och gardiner åtminstone.
Höstterminen på Friskis har startat och alla pass är gjorda och avklarade. Jobbet rullar på och jag har haft stor tur och fått avlastning på jobbet denna hösten. Så himla skönt.
Nu kommer vi till det stora MEN.....
Det finns ju för 17 INGEN tid över till mitt pyssel. Gissa hur jag mår. Det är så himla uppenbart att stickornas och symaskinens ljud och tid till kreativitet skapar harmoni och är avstressande. Jag bara inser att ännu en gång har jag tagit på mig för mycket arbete privat. Jag undrar bara när en snart 40 årig kvinna ska fatta och agera därefter.
2 kommentarer:
Bara några rader från en tidsopptimist som precis själv fyllt 40....
Det är många måsten och bör, och ibland är det inte lätt att göra val här i livet.
Har lärt mig att få nöja mig med att själa lite tid på kvällar eller hoppa över tv-tittandet för att smita in i tvättstugan och sy. För det är roagivande (o lite terapi) att sitta o sy. Träning vill jag inte heller missa för där får jag utlopp för många andra känslor.
Försöker vända på inställning hos mig själv, dvs att inte bli frustrerad över att jag inte får sy, utan att uppskatta tiden jag får och projekten som blir klara dessto mer.
Tiden som småbarnsförälder är så kort och går så otroligt fort att vissa saker får bara vara som de är just nu.
För mig har lösningen varit att jag kan ha mina saker framme. Då räcker det med en kvart mellan varven för att den värsta abstinensen ska lägga sig. Och visst är det terapi att sy! I perioder när folk frågar hur jag hinner, så svarar jag att de inte ska vara avundsjuka utan istället tycka synd om mig - ju sämre jag mår, desto mer syr jag för att hålla ihop...! Så jag förstår dig helt och fullt och hoppas att du snart kan känna lite ro igen! Kram
Skicka en kommentar