oh my....vad jobbigt

Idag fick jag för mig att använda min lediga förmiddag till att gå till gymmet.
Har svårt att hitta tillbaka till den gymglädje jag hade när jag var ung (ca 30 år). Går dit i perioder och drar i rep, lyfter stänger och hantlar. Ganska tungt men inte så jag blir utmattad.

Nu. Idag. Inspirerad av en okänd som jag läst om på internet så gick jag dit med helt annan inställning. Med ett fokus jag inte haft på tio år.  Tog ut mig. Jag menar tog ut mig. Inte tog i.

En varm dusch och bastu på det. Störtskönt.

Vet ni. Det var jättekul, helt plötsligt. Jag hade glömt hur det kändes när man tar ut sig. När musklerna darrar och man blir jättetrött och står och flåsar en stund efter varje övning. Jag blev påmind om varför jag gillade det förut. Jag tog ut mig förr, sen tog nån slags bekvämlighetsträning över och det blev inte längre givande.

Jag behövde bli påmind och behövde känna att jag KAN ta i tills det inte går mer. Trots ryggproblem.

Uppdatering: Nja, det gick ett par tillfällen sen slutade det med mer ryggont än vanligt och som tyvärr stannat kvar. Det sägs att man ska älska sin kropp. Det har jag lite svårt att klara av just nu. Jag hatar alla bakslag. Jag är förbannad över att inte kunna göra det jag vill. Ja, det finns många som inte kan göra det dom vill. Det vet jag. Det hjälper inte ett skit att tänka på att det kunde vara värre. Jag bryter ihop och en vacker dag kanske jag kommer över det och kommer igen. Men det är inte denna dagen. På länge.