Tält

Marsvinstält med gosig bädd. Det var rätt länge sen jag sydde detta tält. Axel  får inte riktigt plats längre men han gillar att ligga i det och kika ut.

Att sänka men ändå lyfta

I söndags tog jag en promenad. Fick slåss mot tanken som sa:
-Motionera! Gå fortare! Upp med pulsen!
Som tidigare träningsmänniska är det svårt att ställa om. Man måste inte promenera för att motionera. Man kan gå i skogen bara för att njuta av färgerna, känna lukten, leta pinnar eller precis vad som helst som ger energi. Det är inte bara av bra kondis man får energi. Kondis är viktigt och bra förstås men det MÅSTE inte alltid vara syftet. Det är nåt jag har att jobba med. Prestationen.
Jag tog logiken till hjälp och släppte tankarna. Stannade till, lyfte blicken och plockade några strån.
De hamnade i fönstret i köket.

Utmaning för värme fortsätter

Vecka 9.
Inte mkt klart men en klänning i alla fall. Av påslakan.

Två ärmar ska bli byxor. Tänkte återanvända ärmens fållning. Resten av tröjan finns ingen plan för i nuläget. Köpt på secondhand för att göras om och har legat här hemma länge nog nu.

Här ligger ihopsydda lappremsor som väntar på att få bli nåt.

Vad har ni på gång?

Ett steg framåt men blir ett steg tillbaka

Jag rör mig i en dimmig värld. Försöker lista ut vad som är fel. Förstå hur det hänger ihop. Stunder av klarhet och kraft- sen dimmigt igen. Stunder av ork - bryts tvärt av orkeslöshet. Dåligt samvete för att inte orka. Dåligt samvete över ilskan, irritationen och tröttheten. Skärp till dig och tänk inte så mycket, säger omvärlden. Det låter så lätt och jag försöker ett tag men sen är jag tömd. På energi. På lust. På kraft. Orken räcker inte till att arbeta och sen ta hand om hem och familj och mig själv.

Jag började jobba heltid igen och nu efter nästan ett år väljer jag att ta ett steg tillbaka. Gå ner i arbetstid och få mer ork. Känna efter- hur jag mår och varför. Det är inte första gången som jag hamnar här. Jag har jobbat och jobbat med mig själv och försökt förändra. Lyckas ibland men orkar inte analysera mera. Ändå är det det jag gör. Analyserar.

Känn inte efter så mycket, säger andra. Det är troligen ironiskt nog tvärtom - att jag faktiskt INTE tillåter mig att känna efter. Jag är bra på att analysera och vara logisk. Till och med proffsig på logik om jag får säga det själv men känslovärlden är ju inte alltid så logisk. 

Jag tror inte att jag ska inte låta bli att känna efter. Det har jag redan provat under många år. Låter man bli så är det ju inte lika jobbigt. Att känna efter skapar oro. Det man inte känner kan inte heller förstöra. Men det gör det. Förstör. Inifrån. Äter energi.

Självklart finns det nyanser av allt och visst "känner" jag. Oftast ilska och irritation. Jag har alltid tyckt att jag har en neutral känslopersonlighet. Blir sällan jätteglad, sällan jätteledsen eller ledsen alls. Sällan jättearg. De lättaste känslorna är irritation och att vara låg. Lättast att hitta till. 

Jag älskar min familj och är där jag vill vara. Vill inte vara nån annanstans. Vill inte älska nån annan. Vill bara känna och orka mer. Ha lättare till skratt och att ta saker lättare. 

Jag tycker de flesta (felaktigt säkert) har mer energi än jag. Jag känner mig som en tändsticka som lätt antänds och fattar fyr men den brinner upp för snabbt. Skulle vilja vara ett stearinljus. En tanke att placera i huvudet. En affirmation. 

Stearinljus.

Tjockt och hållbart som brinner vackert i mörkret. En flammande låga, stor och härlig, som sprider värme och ljus. 

Antingen är jag ensam i världen eller så finns det nån som känner som jag. Nån som känner: Ja jösses, så där är jag också. Då är detta inlägget värt den tid jag la ner på att skriva det och värt risken att andra tycker att jag är dum i huvudet. Jag tar risken.

Flykten slutar här - blogga för varenda unge

Flykten slutar här

Varje dag tvingas barn över hela världen att fly från förföljelse, förtryck, krig, fattigdom, våld och övergrepp. Tusentals av dessa barn kommer varje år till Sverige. Väl i Sverige ser vi dagligen exempel på att dessa barn får sina rättigheter kränkta. Med detta inlägg vill jag rikta ljuset mot dessa kränkningar och ge barn på flykt en röst.

Barnkonventionen är en samling mänskliga rättigheter för barn. Den slår fast att barn har egna rättigheter och ett människovärde som måste respekteras, samtidigt som barn har speciella behov av skydd och stöd. Sverige skrev under barnkonventionen redan 1990, men den gäller ännu inte som svensk lag.

Om barnkonventionen gällde som svensk lag skulle beslutsfattare tvingas ta barnets rättigheter på större allvar och kunskaperna om barnets rättigheter skulle öka. Barn på flykt måste få sina rättigheter tillgodosedda. Jag har skrivit under för att göra barnkonventionen till svensk lag. Gör det du också! Flykten slutar här.

Återbruk vecka 8

Det har varit dåligt med sytid denna veckan. Så jag körde ihop några byxor på söndagskvällen för att göra nåt i alla fall. Rensade snabbt i barnens garderob och hittade ett par t-shirts med små hål och fläckar. Jag la ut mönstret så att jag missade hålen och fläckarna. Först ut att slaktas var en älskad kattröja som vi faktiskt har ärvt i vår tur. Jag missade en fläck och den doldes med en liten blomma.

Det andra paret byxor är också en supermjuk t-shirt som vi ärvt och använt. Den hade små hål i tyget och hade vridit sig i sömmarna. Jag var tvungen att ha texten på rumpan eftersom det andra stycket blev lite lägre i midjan för att slippa få med hål. Det blev lite kul på det viset ändå.

Å till sist bara två par av stuvbitar. Vit stretchfrotté och vanlig trikå. De randiga har strumpskaft till benmudd.

Har ni sett på maken

Sy byxor av strumpor! Vilka möjligheter. En lysande idé tycker jag. Skulle aldrig komma på det själv. Köpte du fel storlek till din make så kan man alltid sy tights av dom istället.


Fotot kommer härifrån. Du hittar även en beskrivning hur du går tillväga.
http://sew4bub.com/2011/07/11/5-minute-baby-and-toddler-leggings/