Vid frukosten igår åt Elvira (3åringen) ett knäckebröd med skinka på. Hon har ett rejält öppet bett, antagligen pga nappen. Jag hade det också som barn och tonåring och fick till slut operera käkarna vid 18 års ålder för att få ihop tänderna. Det är ett ganska störande problem när man ska äta att inte kunna bita av maten. Igår fick hon prova på samma problem. Hon var tvärarg över att skinkan inte följde med in i munnen utan bara kanade ur hela tiden mellan framtänderna.
Pappan blev då lite pedagog och berättade att det beror på att du använder napp och förstör tänderna med den. Om du slutar med nappen kommer det att bli bra igen.
Elvira sa inget och fortsatte vara arg över skinkan. Senare på dagen ville hon ha sin napp och då påminde vi henne om frukosthändelsen och hon glämde bort nappen igen. Senare på kvällen sa hon till mig att hon inte behövde någon napp för hon är ju stor nu och ska ge napparna till tomten. Just det, sa jag och påminde ännu en gång om skinkan och tänderna. På julafton var hon så skräckslagen över tomten att det inte var läge att lämna nappen till honom. Stackars unge.
Igår gick hon och la sig utan napp och när hon vaknade på natten och vill ha nappen sa pappan till henne att du har ju slutat men nappen. Döm av min förvåning att hon köpte det och somnade om. DETTA TRODDE JAG ALDRIG!!!
Nu kastar jag alla nappar åt skogen. Det är så skönt att lillan aldrig började med napp så slipper hon besväras av ett öppet bett hon med.
Om ni undrar så använde jag själv napp upp i hög ålder typ 6 år. Därför fick jag permanenta skador som fick lov att korrigeras med kirurgi. Inte trevligt alls.
