Var normal

Igår hade E en kompis över på besök. Hon konstaterade nu under frukosten att kompisen gillar mig. Det var kul att höra svarar jag. Sen följde en liten åsikt:
- Jag vill att du ska vara en normal mamma.
-Äähum. Vaddå normal? Hur är man när man är onormal då? undrade jag.
-Jo då är man så där skojig och jag vill inte att du ska vara skojig, svarar E.
-Nä hä, när ska jag vara normal då? Är det när du har kompisar här hemma?
-Nä, när vi är själva.

Jag är förbluffad. Trodde att "skämmigheten" över sin mamma skulle komma lite senare. Det kommer att bli en lååååång period. Den dagen hon började förskoleklass slutade hon krama mig när jag lämnar på skolan.

Buhuu. Tur att jag vet att hon älskar mig trots mitt onormala jag.