Följande samtal förs i bilen på väg till dagis:
- Mamma, vad heter jag? undrar Elvira 3,5 år.
-Du heter Klockar Elvira Linnéa (gårdsnamnet från sin fars sida).
Det är tyst ganska länge sen säger hon...
-Men mamma, jag heter väl inte Klockar Elvira...jag är väl ingen klocka heller.
Idag, nån vecka senare så frågar Elvira lillasyrran (som är 2 år) vad hon heter:
-Hanna, vad heter du?
Hanna vet minsann....hon svarar blixtsnabbt:
-Hanna klockan fem.
7 kommentarer:
Haha, det där är det roligaste jag har hört på länge :-D
Jag sitter här och fnissar för mig själv. :D
skrattar
de är för sköna de där
´:-) :-) :-) :-)
Den var skön *ler*
T
Dina klockarungar är underbara! Och...jag har tyvärr varit tvungen att utmanat dig ;o) - kolla min blogg!
åh vad fint, jag dör! barn är bara bäst. så fantastiska. de vet bättre än oss andra. det är då en sak som är säker.
Skicka en kommentar