Helgens bravader och stickning

Hemma igen efter resan till Dalarna i helgen. Det tog oss 8 timmar att köra 40 mil. Man undrar hur det är möjligt. Med 2 små skrikande barn så kan jag säga att det är fullt möjligt. Man stannar äter och sen måste de leka av sig i nån timme innan man drar vidare. Man stannar och ammar bebis en timme senare och så där håller man på. Det kändes som en helvetesresa upp.

Väl där så gick vi på trevlig bröllopsfest utanför Borlänge. På vägen tillbaka till Falun igen var det mindre trevligt. Jag körde eftersom mannen i mitt liv druckit ett par glas vin. Jag var trött eftersom klockan hunnit bli midnatt. Rätt som det var, mitt på motorvägen, dyker det upp en människa MITT i vägen och vevar med armarna. Jag tvärnitar och gör en undanmanöver. Som tur var fanns ingen bil i omkörningsfilen och det var inte halt så jag klarade mig kvar på vägen och klarade av att undvika köra över henne. I backspegeln såg jag hur hon lommade tillbaka och satte sig i snödrivan igen. Hon ville väl ha lift antagligen och var nog berusad, för vem ställer sig mitt i gatan, i mörker, UTAN reflexer och hoppas på lift i nyktert tillstånd? Jag fattade nästan inte att det var sant och fortsatte bara att köra vidare. Vi borde väl ha stannat och sett till att hon inte ställde till med nåt för sig själv eller andra men jag var så "chockad" att jag bara körde vidare. Vi ringde i alla fall omgående polisen och förhoppningsvis hittade de henne innan det hände nåt allvarligt. Så rädd har jag aldrig blivit.

Sen var det dags att åka tillbaka hem till Småland igen och som tur var gick den resan bra. Vi klarade den med bara ett stopp. När vi kom hem var det 13 grader inne i huset. Brrrrbrrrbrrr. Vi eldar med ved och är man inte hemma så är det visst ingen som eldar. Hoppsan.

Många timmar i bilen innebär en del stickning i alla fall. Ett och ett halvt par bebistossor och ett par barntofflor blev det. Nu ska de tovas så de krymper och blir tätare i tvättmaskinen.