Följande samtal förs i bilen på väg till dagis:
- Mamma, vad heter jag? undrar Elvira 3,5 år.
-Du heter Klockar Elvira Linnéa (gårdsnamnet från sin fars sida).
Det är tyst ganska länge sen säger hon...
-Men mamma, jag heter väl inte Klockar Elvira...jag är väl ingen klocka heller.
Idag, nån vecka senare så frågar Elvira lillasyrran (som är 2 år) vad hon heter:
-Hanna, vad heter du?
Hanna vet minsann....hon svarar blixtsnabbt:
-Hanna klockan fem.
Haha, det där är det roligaste jag har hört på länge :-D
SvaraRaderaJag sitter här och fnissar för mig själv. :D
SvaraRaderaskrattar
SvaraRaderade är för sköna de där
´:-) :-) :-) :-)
SvaraRaderaDen var skön *ler*
SvaraRaderaT
Dina klockarungar är underbara! Och...jag har tyvärr varit tvungen att utmanat dig ;o) - kolla min blogg!
SvaraRaderaåh vad fint, jag dör! barn är bara bäst. så fantastiska. de vet bättre än oss andra. det är då en sak som är säker.
SvaraRadera